1972-75 Den vemodiga tiden

1973 byggdes Wals nya huvudstad Wmul efter att man funnit rikliga mängder olja i området, och utvecklat en ny teknik som omvandlade oljan till slitstark plast som lämpade sig för husbygge. Hela staden inklusive byggnader och gator är gjutna helt i plast. Det blev en stor omställning för det walliska folket, som tidigare trängts i vad som närmast liknade små kojor i en glest befolkad landsbygd.

Falo & Ulla visade tidigt ett missnöje med den nya livsstilen, och skrev sånger om stadslivets baksidor. 1973 kom den mycket uppmärksammade, delvis dokumentära filmen "Wmul". Den handlade om två nyinflyttade stadsbor (Raymond & Peter) som fick nya urbana yrken som t.ex. busschaufför. Falo & Ulla skrev musiken, och den gavs ut på lp:n "Korpen". Detta är inget hit-späckat album men Korpen anses av många som ett poetiskt och musikaliskt mästerverk. Melodierna från den här tiden är ofta melankoliska och i texterna framträder tydligt deras ifrågasättande av stadsmiljön. Här följer några textutdrag:

"Peter Hurtig - Han är fyrtio - Han ser alltid på sin TV - Han vill ha ny TV" (Raymond & Peter).
"Varje morgon så går jag till mitt jobb som busschaufför". (Busschauffören). Eller texten om det ökande natt- och utelivets baksidor:
"Söndagsmorgnar är bäst för då har jag ju fest - Och jag dricker champagne och jag äter kalkon - Äter kalkon från Wal". (Söndagsmorgon).
Man får tänka på att produkter som champagne och "kalkon från Wal" hade varit helt främmande för Wallioner bara ett år tidigare. I Högtaleri sjunger de: "Kastanjetter och dans -Synth har inte en chans" och mycket riktigt så gick de succesivt över från elektroniska kompinstrument till akustiska, och spelade in låtar som Glöm inte gitarren (1975).

1972 hade det gjorts en tecknad Falo & Ullafilm "Falo & Ulla i stenåldern". Det tecknade formatet tillät ett mer fantasifullt manus och den handlar om att de färdas tillbaka långt tillbaka i tiden och får träffa stenålderspojken Goliat som lär dem viktiga överlevnadsknep som att göra upp eld och hitta vatten i naturen. Redan här kunde man ana deras nya ideologi som de bara skulle bli alltmer övertygade om. 1973 gjordes det ännu en tecknad film, en kortfilm till sången Korpen.

Falo & Ulla fortsatte de följande åren att engagera sig aktivt för en sundare, mer naturnära och ursprunglig livsstil. 1974 kom lp:n Zwampen där de på titelspåret sjunger "Jag vill bo i en zwamp annars får jag kramp - Jag gillar inte höghus och stadens atmosfär - för jag vill ut i skogen bland alla svamp och bär". Inte helt oväntat så ledde denna längtan till att Falo & Ulla 1976 lämnade Wmul och bosatte sig mitt i naturen. Deras experimentella period hade börjat.