1980-85 Musikal-albumen

1980 lämnade Falo & Ulla livet i Nipa och flyttade tillbaka till Wmul. Skivförsäljningen hade börjat avta rejält och Bartos och Cagreta ville inte längre försörja Falo och Ullas barn. De fick helt enkelt för svårt att stå emot kraven som ställdes på dem – både som artister och som föräldrar, så efter att i närmare fyra år levt i harmoni med naturen fick de infinna sig i den omställning som det innebar att komma tillbaka till storstan. Självklart så bar de med sig sin övertygelse om naturens överlägsenhet gentemot staden, och den första skivan de släppte sedan de återvänt hette Sommarängen, på vilken samtliga texter handlade om naturens blommor och djur.

En anledning till att albumet fick detta blomstertema var att alla sånger ingick i varsin pausfilm som visades på Wallisk tv under 1980. Med filmerna – som hade namn som Blomman Vivecka, Liljekonvalj, Se på miljön, Skräpa inte ner och Du brinnande natur – förstärkte de sångtextrenas budskap. Detta blev upptakten till tidsepoken som brukar sammanfattas under namnet Musikal-albumen. Falo & Ulla fortsatte nämligen de närmast följande åren att producera filmer med sånginslag, och albumen som släpptes var utan undantag filmmusiken. Under denna period lånade de tidvis ett mycket större och mer avancerad synth från en musiker i Angåra, som de använde sig av på några inspelningar. Men det skulle dröja ända till 1987 innan de själva skaffade sig ett eget exemplar av instrumentet.

1982 kom filmen Cirkusen med tillhörande lp. Detta var en film som vände sig till mycket små barn. Falo & Ulla hade låtit sig inspireras av yngsta dottern Kärstins fascination för just cirkus. I stort sett går den ut på att en grupp barn besöker en cirkusföreställning och till varje cirkusnummer framförs en sång. Albumet anses av många fans som deras mest slätstrukna och minst charmiga. Trots att de arbetade mycket med produktionen, och använde sig av en inlånad synth från Angåra för att få till de rätta cirkusljuden, så föredrar många till och med de primitiva ramsorna på Mora träsk-albumen framför detta lågvattenmärke.

Under hela 1983 arbetade Falo & Ulla mycket hårt med sin kommande film Trasdockan. Även detta var en barnfilm, men för en något äldre målgrupp. När de insåg att de inte skulle hinna släppa filmen och musiken förrän året därpå, så beslöt de sig för att lagom till julen 1983 släppa ett litet smakprov för att hålla publikens intresse vid liv. Detta skedde i form av en lp som i efterhand fått smeknamnet Svartvita trasdockan (se Specialskivor) p.g.a. dess omslag i svartvitt till skillnad från 1984 års färgutgåva. På detta album ingick tidiga och ofärdiga versioner av sångerna ur filmen. 1984 kom så äntligen den gripande och sorgliga berättelsen om trasdockan Lisa, som kastats ut på en soptipp i skogen och drömmer om att få bli balettdansös. Både filmen och musiken gjorde stor succé.

Året därpå, 1985 följde Falo & Ulla upp succén med en melankolisk berättelse om en fåraherde, i filmen Den förtrollade flöjten. Den tillhörande lp:n innehöll flera helt instrumentala spår och många förvånades över dessa djärva vändningar och tvära kast mellan genrerna. Skivan har blivit lite bortglömd eftersom den släpptes mitt emellan två enorma publiksuccéer, men många fans uppskattar även detta finstämda verk.

Eftersom det 1985 var trettio år sedan Falo hade startat som soloartist så gavs det ut två samlingsboxar med Falo & Ullas första sexton skivor i nytryck. Den ena boxen; Falo & Ulla 1 innehöll de åtta album som givits ut mellan 1955 och 1967, och den andra; Falo & Ulla 2 innehöll de åtta följande albumen från 1968-1974. Detta bidrog säkert till det växande intresset för gruppens tidiga musik. En retrovåg svepte över landet och blev upptakten till den mest produktiva perioden, med de högsta försäljningssiffrorna någonsin för Falo & Ulla. Tiden som följde brukar kallas för deras andra guldålder och inleddes i och med albumet Snögubben 1986.

		Samlingsboxen Falo & Ulla 1